Kangol 504 Wool

Efter näst intill obetalbar gratisreklam på omslaget till L.L. Cool J:s platta Radio 1985, och omnämnd i Slick Ricks hit La Di Da Di året efter blev Kangol mer eller mindre odödligförklarat i en rad streetwearkretsar.

Samuel L. Jacksons så gott som fastväxta modell 504 i filmen Jackie Brown (1997) gjorde att märket än en gång visade vem som var kung över gatans huvudbonader.
Kangol 504 har sedan den introducerades varit en riktig storsäljare

Namnet Kangol lär härstamma från de engelska namnen på tre i hattarna återkommande kvaliteter: silK, ANGora och woOL. Många tror att Kangol kommer från Australien men så är alltså inte fallet.

Legenden Kangol startade tillverkningen av de första hattmodellerna 1938 i England. Den klassiska Kangol 504 Wool Cap introducerades 1954 och är idag en självklarhet för alla Streetwear älskare. Kepsen är helfärgad i ullmaterial med den klassiska Kangol logon baktill.Mannen bakom företaget hette Jakob Spreiregen och efter några längre vistelser i Frankrike insåg han att baskern var något som engelsmännen borde använda mer. Jakob, eller Jacques som han hette efter sin tid i Frankrike, fick som han ville och under andra världskriget stod det Kangol inte bara i fältmarskalk Montgomerys basker utan i hela den brittiska arméns.

Efter att ha prytt hjässor under olympiader och krig i Korea blev märket med bland andra Pierre Cardin som designer riktigt inne under 1960-talet.

Du hittar Kangol 504 hos BaskerBosse.


Titta också på Baker Street Cap som vi på BaskerBosse anser klart matcha Kangol. Baker Street Cap görs av Boinas Elósegui i Spanien. De har tillverkat baskrar och kepsar i över 150 år. I lager finns svart i storlek M/L/XL. Vi tar hem kepsar i andra färger på beställning.

På baskerspaning i London

BaskerBosse är just hemkommen från en spaningstur i ett pulserande och vårlikt London! Det var inte svårt att hitta många varianter på baskrar i vimlet, så här kommer lite inspirerande bilder.

Här är två riktiga Londoners, självklart med en 'the Guardian' under armen! Visst ser de sköna ut!

Portobello Road vimlade av baskrar i olika varianter - med många glada bärare inunder. Det kändes definitivt som ett kännetecken att alla baskrar hade ett glatt ansikte under och gärna ett bredvid också! Tänk vad leenden smittar!

Denna bonbon-basker med sin karaktäristiska boll prydde två fikande tjejer vid Portobello Road. (Vad är väl en turistlördag utan besök på Portobello market med alla stånd med antikviteter, mat, kläder, sjalar - you name it!
Här är ett annat exempel på bonbon-basker i skotsk tappning - och på en utflyttad svenskas huvud dessutom! Skottar är ju kända för att klä upp sig med sina baskrar (som oftast kompletteras med kilt och säckpipa för att förstärka bilden.)
I Skottland kallas förresten baskern inte för beret utan för bonnet.

Här en svart basker i värmande ull – som ni ser på kläderna i övrigt var det ännu inte riktigt vårvärme just denna dag.	Baskermamma med sin kopia till dotter! Visst är de lika! (Förutom på baskern – that is!)
Denna stickade variant lyste upp tillsammans med kompisens knalliga härligt påskgula sjal!	Kan ni höra hur denna manchesterkeps talar med en härlig Londondialekt utanför National Gallery som för tillfället hade en underbar utställning om fotografen Irving Penn.
Denna plommonlila basker med käckt knäppe på sidan klädde en ung dam inte långt från Londons ’Ullared’: Primark. Folk vallfärdade dit för billiga – och fina – kläder.	En annan lila variant - från Spanien – spanade på nattlivets London från en dubbeldäckare innan de begav sig ut i mörkret. Dubbeldäckare är en given succé för att bese London!

17 mars var i antågande - och därför stängdes West End av på söndagen för traditionsenligt St Patrick's parade - och vad såg vi i främsta ledet - om inte en klart lysande GRÖN basker! St Patrick är Irlands men även New Yorks, Bostons och Nigerias skyddshelgon. St Patrick var själv britt från början, men missionerade på Irland och lyckades mycket väl med att föra ut den kristna tron och få bort druidismen från Irland. Han firas den 17 mars med gröna parader, musik och dans och senare vad det lider även en och annan eller flera öl...

Vi kan rekommendera att ta bussen istället för tunnelbanan när ni är i London. Ett dagskort (Oyster card) kan tankas på för 3,90 pund och sedan är det fria resor hela dagen! Visst är tunnelbana smidigt, men det är betydligt roligare att utforska staden ovan mark.
Här kommer tips på två rundturer som går att göra. Fråga vid tunnelbanan vilka busslinjer som gäller, det finns flera alternativ. Bussarna går ofta med 4-12 minuters mellanrum.
Börja vid Piccadilly Circus ner till the Parliament (med Downing Street, fin vy över London Eye, the Parliament, Big Ben, Westminister Abbey och missa inte soluret på St Margareths church bredvid). Far vidare till Elephant & Castle (gör gärna stopp direkt på andra sidan Thames om ni vill vandra lite på South bank bland kulturcentra mm.) Från Elephant & Castle åker man vidare till London Bridge (med närhet till Tate Modern och Shakespear's the Globe). Nästa stopp är London Bridge på North bank, gå tillbaks en bit över bron och spana över flodens många sevärdheter (Tower Bridge, HMS Belfast, Cutty Sark, the Globe mm). Ta bussen längs Ludgate Hill/Fleet Street/the Strand, så passerar du (eller hoppar av vid) St Paul's, Charing Cross, Trafalgar Square innan du är tillbaks på Piccadilly Circus.
Vi hoppade av vid Charing Cross och gick till närliggande Northumberland Street. Där ligger sedan gammalt the Sherlock Holmes, en MYCKET speciell pub med ROLIG och brittisk mat som rekommenderas. Vill du avsluta kvällen med ett glas port eller madeira går du till vänster från puben, över gatan, under en överbyggnad och på höger sida ligger 'Champagne Charlie' och bara väntar...

En annan smidig rutt går från Piccadilly Circus, längs Oxford Street (med all shopping!), förbi Speaker's corner och Hyde Park, till Notting Hill Gate. Där passar det med ett låååångt stopp för Portobello Road market. När det är dags för lunch finns en mycket god thailunch på the Churchill Arms längs Kensington Church street inte långt från busshållplatserna. Hela puben/restaurangen är överfylld med blommor i taket, på väggarna liksom på utsidan av huset - väl värt att beskåda och äta på!
Bussen går sedan vidare ner till Cromwell Road och konstmuseet Victoria & Albert Museum, väl värt ett besök. På väg med bussen till Piccadilly Circus kan man hoppa av vid Harrod's om så önskas.


Alla får dock inte bära basker - åtminstone inte jämnt! Men vi är övertygade om att Bobbyn till vardags klär sig i den mer bekväma och stilfulla baskern. Reynolds som står staty i parken vid Leicester square var dock för tidigt ute och fick nöja sig med en snygg baskerlutning på hatten. Sedan hittade vi en cool 'wannabe' som förhöjde stämningen vid Portobello Road market.

Baskerspanarna tackar för sig denna gång och ber att få återkomma vid annat tillfälle

Paëlla till söndagsmiddag

Paëlla är det samma som söndagsmiddag för många familjer i Valencia. Paëllas görs också vid festligheter och då kommer de allra största paëllakärlen till bruk. Rätten är praktisk då det går att göra i stora välsmakande satser och kan varieras i smak och råvaror.
Gwyneth Paltrow har varit med i resedokumentation om Spanien i engelsk TV. I ett avsnitt som kan ses på Youtube lagas riktig Paëlla från Valencia ”Spain - On the Road Again” för PBS Channel.

Ursprungligen är paëlla en husmanskost med en bas av ris och råvaror som har funnits till hands. Invandrade muslimer började odla ris i området kring Valencia redan under tidigt 700-tal, således är namnet till en av de mest vanliga varianterna Paëlla Valenciana.

Här är Gwyneth i en fräck Street keps. BaskerBosses modell heter Baker Street Cap och kommer från Boinas Elósegui i Tolosa Spainen.

Foto: Wordpress

Ett bra recept på skaldjurspaella finns på siten ”Ett annorlunda Spanien”. Här finns det också mycket annan bra information om Spanien.

Foto: Norberto Martí Martínez (Ett annorlunda Spanien)

Traditionell Paëlla Valenciana innehåller ris, kycklingkött, kaninkött, lite paprika, lök, vitlök, tomat, saffran, olivolja och garrofó (stora vita bönor). Det är även brukligt att lägga i en rejäl kvist rosmarin och garnera med citronklyftor för att ytterligare höja smaken. Ingredienserna varieras ofta efter säsongens primörer, till exempel kronärtskocka istället för paprika.

Paëlla har fått sitt namn av kärlet den tillagas i, från valencianskans ord för stekkärl. Kärlet brukar vara 7 till 12 cm djupt och runt med en diameter på minst 30 cm. De allra största kan ha en diameter på flera meter, men för normalt familjebruk är de cirka 50-60 cm. Paëlla tillreds traditionellt över öppen eld, men idag används ofta gas som värmekälla.

Paëlla Mixta innehåller en blandning av kött och råvaror från land och hav: fisk, blåmusslor, kräftor och snäckor. Denna variant har uppkommit på senare tid som effekt av turismen. Om paëllan enbart innehåller kött från havet kallas den för Paëlla Marinera eller Paëlla de Marisco, med fisk och skaldjur. Det finns även Paëlla Negra (Arròs Negre på valencianska), som har svärtat ris av bläck från bläckfisken calamares, samt fideuaes med bas i nudlar istället för ris.

Till paëllan brukar det serveras vitt lantbröd och aioli. Olika typer av dryck fungerar, men ett väl kylt rosévin kan göra sig bra till de flesta varianterna.
Källa Wikipedia.se

Artikel om BaskerBosse på Företagande.se

Läs artikeln "Hur får man kunderna att köpa en basker via näthandel utan möjlighet att kunna prova den?" på Företagande.se”Bra bilder är mycket viktigt och i vårt fall har vi tyckt att det är viktigt att kunna visa baskern från olika vinklar, men även hur olika man kan sätta på sig en basker”, berättar Staffas. ”Lika viktigt är det att genom bilden förmedla känslan av kvalitet. Kunden måste kunna klicka fram förstoringar av varan som visar tyget, men vi har också gjort en färganalys där vi jämför våra 17 olika färger så att man hittar rätt accessoar.”
”Vi har anvisningar på vår hemsida för hur man mäter till rätt storlek och vi försöker att beskriva färger och form så gott det går med bild och text. Nästa steg blir att presentera produkterna i små videosekvenser och låta våra kunder kommentera produkterna efter köp på hemsidan och på så sätt hjälpa andra kunder. En möjlig framtida utveckling av e-butiken skulle kunna vara att kunderna ges en möjlighet att ladda upp en bild på sig själv för att sedan prova olika baskermodeller och färger i datorn”, berättar Sandra.

BaskerBosse gillar Robyn!

Skiv-aktuella Robyn var med i 'Dom kallar oss artister' på SVT2 på onsdagskvällen. Som den kreativa människa hon är berättade hon om sin karriär med många skratt och med glimten i ögat. Dessutom hade hon den goda smaken att vara i klädd - just det: basker!

från 'Dom kallar oss Artister' - SVT play

I år är hon tillbaka med nytt album - och ett nytt album - och ett nytt album - dvs tre nya album - allt under 2010!

Sedan 2004 kör hon med eget skivbolag, Konichiwa Records (Konichiwa= Hej på japanska), som bara ger ut hennes musik. Det senaste albumet var 'Robyn' som kom ut 2005, men i år slår hon på stort! I en intervju med tidningen Bon säger hon att genom att ge ut tre skivor på ett vill hon kunna följa sin egna kreativa cykel istället för skivbolagscykeln, vilket är en logisk utveckling eftersom människor konsumerar musik på ett annat sätt i dag.


Kolla in Robyn i fräck sammetsbasker också!

Robyn har även varit UNICEF-ambassadör och jobbat för att barn ska få det bättre i Afrika.

Kolla in SVTPlay från serien ”De kallar oss Artister” som gör ett bra porträtt av Robyn

BaskerBosse går på teater

En bister marskväll knatade vi längs Lindholmens vindlande gator på Hisingen i Göteborg till den minsta teatern man kan tänka sig, nämligen Minsta teatern! Där håller Maria Grahn till och ger föreställningen Sötma, sälta och galenskap tillsammans med alltiallon Karin för 20 personer per föreställning - för fler får det inte plats! Men precis som med ordspråket om 'hjärterum' fanns det plats för mycket under kvällen!


Föreställningen bestod av två pjäser, dels chilenska Passionerad oskuld eller jungfru lidande av Lucia Guerra och dels argentinska Tango av Luisa Valenzuela.
I en så här liten lokal blir föreställningen mycket intim och med en enkel dekorförändring flyttades vi från den drömmande gamla ungmöns hem till en argentinsk tangosalong. Maria fick oss att se, känna, minnas och förnimma - och förflytta oss till Sydamerikas hetta och puls.

I pausen fick vi även chans att besöka Ove Andersson som satt i sitt minst sagt spännande galleri.

(Gör ett besök i hans virtuella galleri på
oveanderssonart.se och bli inspirerad!)

Efter föreställningen bjöds det på soppa, bröd och dryck för att få möjlighet att diskutera. Vilken härlig idé!! Som Maria sa, ville hon att besökarna skulle kunna - istället för att var och en gick hem till sig - få prata av sig om man var arg/glad efter en föreställning - och varför inte tillsammans? Helt rätt!

Eftersom vårt sällskap var klätt i svart (exklusiv), vinröd och marinblå (accent) baskrar, passade vi samtidigt på att göra lite reklam för våra baskrar. Kul att få publiken att känna på och prova våra baskrar direkt. Strax därpå dök Maria upp i sin egna häftiga dragspelsbasker i läckra färger till allas jubel! (Var var kameran??) Dragspelsmönstret gav baskern skiftande intryck/uttryck beroende på åt vilket håll man vinklade baskern. KUL!

(...i brist på kamera är här en inlånad variant)

Det dröjde inte länge förrän ytterligare en i publiken gick och hämtade sin basker! Det var en vit, fräck skapelse i tovad ull, med en svart spiral längst upp, som slutade i en smal tofsvippa, som svängde elegant på huvudet! (Ännu en gång - VAR var KAMERAN?!) Nytt jubel!! Det visade sig att bäraren var hattmodist till yrket och hade komponerat den själv! Hon sa att först hade hon tänkt klippa av vippan, men märkte när hon gick ut att alla log mot henne, vilket fick henne att le tillbaka - så varför ta bort något som fick både henne och omvärlden att vara glad?!

Länge leve baskern!