Föreställningen bestod av två pjäser, dels chilenska Passionerad oskuld eller jungfru lidande av Lucia Guerra och dels argentinska Tango av Luisa Valenzuela.
I en så här liten lokal blir föreställningen mycket intim och med en enkel dekorförändring flyttades vi från den drömmande gamla ungmöns hem till en argentinsk tangosalong. Maria fick oss att se, känna, minnas och förnimma - och förflytta oss till Sydamerikas hetta och puls.
I pausen fick vi även chans att besöka Ove Andersson som satt i sitt minst sagt spännande galleri.
Efter föreställningen bjöds det på soppa, bröd och dryck för att få möjlighet att diskutera. Vilken härlig idé!! Som Maria sa, ville hon att besökarna skulle kunna - istället för att var och en gick hem till sig - få prata av sig om man var arg/glad efter en föreställning - och varför inte tillsammans? Helt rätt!
Eftersom vårt sällskap var klätt i svart (exklusiv), vinröd och marinblå (accent) baskrar, passade vi samtidigt på att göra lite reklam för våra baskrar. Kul att få publiken att känna på och prova våra baskrar direkt. Strax därpå dök Maria upp i sin egna häftiga dragspelsbasker i läckra färger till allas jubel! (Var var kameran??) Dragspelsmönstret gav baskern skiftande intryck/uttryck beroende på åt vilket håll man vinklade baskern. KUL!
(...i brist på kamera är här en inlånad variant)Det dröjde inte länge förrän ytterligare en i publiken gick och hämtade sin basker! Det var en vit, fräck skapelse i tovad ull, med en svart spiral längst upp, som slutade i en smal tofsvippa, som svängde elegant på huvudet! (Ännu en gång - VAR var KAMERAN?!) Nytt jubel!! Det visade sig att bäraren var hattmodist till yrket och hade komponerat den själv! Hon sa att först hade hon tänkt klippa av vippan, men märkte när hon gick ut att alla log mot henne, vilket fick henne att le tillbaka - så varför ta bort något som fick både henne och omvärlden att vara glad?!
Länge leve baskern!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar